16 november, 2011
Från många håll hörs nu tongångarna om höjda hyror. Såväl de allmännyttiga bolagen som de privata fastighetsägarna lägger hyresyrkanden som vida överstiger den allmänna kostnads- och löneutvecklingen. Det börjar närma sig en kritisk punkt där vi ställer oss frågan: Vem har rätt att bo i Stockholm?
Är det bara den som köpt sin bostad eller den som har råd att betala högst hyra som ska kunna känna sig trygg i sitt eget hem? Ska Stockholms innerstad bli ett reservat för en välbeställd medelklass?
Höj hyrorna med sju procent i innerstan, ropar de allmännyttiga bolagen och känner medvind när de privata fastighetsägarna flåsar dem i nacken med samma krav. De hänvisar, unisont, till den attraktiva miljö de anser innerstaden vara och menar att om de har möjlighet att ta ut högre hyror så ska de också göra det. Affärsmässighet är ordet för dagen, för att maskera en sedan gammalt upptrampad stig mot införande av marknadshyror.
Mitt i allt detta riskerar den enskilda hyresgästen att hamna i kläm. För vem har rätt att bestämma hur stor lägenhet en hyresgäst får ha och var en hyresgäst får bo?
Förståsigpåare hävdar att de (för) låga hyrorna i innerstaden leder till att vissa hyresgäster blockerar stora hyresrätter så att barnfamiljer inte kan bo i innerstaden. Men att man väljer att bo kvar i sin lägenhet även efter det att barnen flyttat ut, beror nog knappast på att hyran skulle vara för låg, utan i allra högsta grad på att det är ett hem. Det hem man bott i och trivts i under många år. Ska vi börja tvångsförflytta hyresgästerna?
Och orsaken till att barnfamiljer (och alla andra!) har svårt att hitta lägenheter i innerstan beror nog inte på att lägenheter hålls gisslan av illvilliga hyresgäster som inte har vett att flytta på sig. Utan det beror nog snarare på den stora bostadsbrist som råder. Varje år flyttar runt 40 000 personer till Stockholm. Det skulle, enligt länsstyrelsen, behöva byggas upp mot 20 000 bostäder per år för att täcka bostadsbehovet.
Vem ska råda bot på bostadsbristen? De kommunala bostadsbolagen har ett allmännyttigt syfte. Deras ägare har ett ansvar för bostadsförsörjningen i kommunen. Det vore naturligt att hävda att dessa bolag borde använda sina vinster för att bygga nya bostäder och, givetvis, underhålla de bostäder de redan har så att kommuninvånarna får tillgång till sunda och goda bostäder. Men istället har bolagens ägare, kommunpolitikerna, ställt krav på utdelningar av vinsterna för att finansiera annan kommunal verksamhet, verksamhet som borde finansieras med skattemedel men som nu betalas med hyresgästernas pengar!
Under 2010 överfördes till exempel drygt 120 miljoner kronor från Svenska bostäder till kommunens kassa. Och mer ska det bli. Fram till 2014 begär nu Stockholms Stadshus AB (koncernen) in en miljard kronor av dotterbolagen som till största delen ska tas från ökade hyresintäkter. Det betyder att den hyreshöjning som de kommunala bostadsbolagen nu kräver, till stor del hamnar i kommunens kassa och inte hos bolagen.
Det är illavarslande när politiker, fastighetsägare och deras allierade går ut i gemensam sak och försöker använda hyresrätten för eget syfte. En vill tjäna pengar, en annan vill låta hyresintäkter betala för annat och en tredje vill förändra själva karaktären på befolkningen i innerstaden. Och inte en enda gång är det någon som ställer sig upp och säger: Det handlar inte om konsumtionsvaror, det handlar inte om lättförtjänta pengar, det handlar om människors hem!
Terje Gunnarson
Ordförande, Hyresgästföreningen region Stockholm
Maria Palme
Förhandlingschef, Hyresgästföreningen region Stockholm
Läs också artikeln på Newsmill