Veronica Palm och Fastighetsägarna

29 mars, 2012

Vi pratar om fastighetsägarnas glädjefnatt över tre s-märkta ifrågasättanden av förhandlings- och bruksvärdessystemet. I förra blogginlägget tog vi upp Mattias Ericsson, Karlstadsosse och nationalekonom, och hans liknelser med lokalhyresmarknaden och idén om att alla kan köpa sin bostad. Nu till den andra, nämligen Veronica Palm.

Vi kan till och börja med konstatera att Veronica Palm upplät sin blogg åt Martin Lindvall, näringspolitisk chef på FÄF. Riksdagsledamoten Palm har en berömvärd ambition om att starta en bostadspolitisk debatt på sin egen blogg, och har låtit bland annat jagvillhabostad.nu skriva om sina förslag och idéer för bostadsmarknaden. Att fastighetsägarna såg det egna gästinlägget som ett i raden av framgångar för deras linje hos socialdemokratin var nog en smula förhastat. Även DN Debatt tar in enstaka artiklar från den rödgröna sidan utan att för den skull sympatisera med vad som skrivs.

Men, till Lindvalls text. Det jag noterar är nämligen embryot till en nygammal retorisk strategi. Lindvall skriver:

”Med det försvinner det sista tankeförbudet och som första parti vägrar (S) köpa den svartvita bilden av ett val mellan marknadshyror med ett bristfälligt konsumentskydd och ett oinskränkt försvar av dagens bruksvärdessystem, att det inte finns något däremellan.”

Två saker fångar min uppmärksamhet här, orden ”tankeförbud” samt ”något däremellan”.

Att det skulle vara förbjudet att tänka om andra hyressättningsmodeller än bruksvärdessystemet tror jag både att de borgerliga ungdomsförbunden och SvD Ledare kan vittna om inte stämmer. De gör ju det, rätt så ofta dessutom, utan rättslig påföljd i form av böter eller annat. Eftersom att jag själv prenumererar på Svenskan, landets näst största dagstidning, vet jag att särskilt Maria Ludvigsson argumenterar för marknadshyror åtminstone en gång i månaden, senast här. Om Lindvall istället menar att han och andra blir emotsagda när uppluckring av förhandlingssystemet kommer på tal så kallar jag det inte tankeförbud, jag kallar det debatt och yttrandefrihet i ett demokratiskt samhälle.

Utan övriga liknelser känns retoriken om tankeförbud igen från främlingsfientliga ideologers kamp mot den politiskt korrekta offentligheten där deras egna tankar och idéer enligt dom själva alltid censureras. Att de främlingsfientliga i själva verket får mer utrymme än vad dom förtjänar går dom helt förbi, rollen som underdog är väl etablerad, och har visat sig fungera.

Och så det här med ”något däremellan”. I Fastighetsägarnas näringspolitiska program står följande att läsa:

”Vi anser att enskilda hyresgäster ska få träffa individuella hyresavtal med sin hyresvärd, där de bland annat kommer överens om hur hyran ska ändras under hyrestiden. För hyresgästen innebär det ett större inflytande över boendet.”

Jag väljer att tolka det som fri avtalsrätt på hyresbostadsmarknaden, dvs marknadshyror, och uppmanar Fastighetsägarna att erbjuda alternativa tolkningsmöjligheter, här i kommentarsfältet eller på annat håll.

Också Sonny Modig, VD för Malmös allmännytta MKB, pratar i sin VD-kommentar till senaste bokslutet om detta mellanting, även det applåderat av Fastighetsägarna. Men det får bli temat för nästa blogginlägg.

  • http://www.slumpnavigator.se/ Martin Lindvall

    Att upplåta sin blogg för gästskribenter är ofta en klok taktik, i synnerhet om man vill ge utrymme för lite olika röster på samma tema. Jag föll därför inte av stolen av förvåning när Veronica bad mig skriva några rader på en i förhand given frågeställning. Av samma skäl betraktar jag det därför inte heller som någon särskild framgång, i synnerhet inte avseende ”vår linje” hos socialdemokratin. Om Veronica utsatts för kritik från andra som misstolkat det så kan jag till hennes försvar meddela att jag har fått samma förfrågan från moderat håll. Inte heller där tolkar jag det som ett ställningstagande för våra idéer.

    Så mycket för det glädjefnattet alltså …

    Självklart vet jag att det finns många som både är övertygade om hyresregleringens tillkortakommanden och även ger uttryck för det offentligt. Givet dessa personers ofta gedigna erfarenheter och akademiska kunnande är det dock förvånande få politiker som vågar ta diskussionen. Jag varken kan eller bör tala för alla, men jag vet att några av dem mellan skål och vägg hänvisar till ett upplevt tankeförbud. Det är inte en öppen diskussion de tänker på i första hand när de beskriver motreaktionerna om de någon gång velat tala om alternativ till systemet som det ser ut i dag. Medvetna misstolkningar och anklagelser om att de vill införa en fri hyressättning, marknadshyror, hör snarare till regeln än undantagen.

    Bostadspolitiken är ett rörligt mål och jag förväntar mig att alla aktörer för ett öppet samtal utifrån de villkor och utmaningar som råder här och nu. Då gäller det att inte bara ge och ta, utan även att vara öppen för att alla ämnen kan diskuteras. Utrymmet för tabun är obefintligt. Det gör inte skrivningar i principprogram och motsvarande hos partier och intresseorganisationer ointressanta, men det ger bara en del av sanningen. Vi tror att det behövs ett större utrymme för dem som önskar teckna individuella avtal, men att tro att det sammanfattar hela vår syn på hur hyresmarknaden kan bli bättre och fler ska få tillgång till en hyresrätt är väl naivt.

    Dina hänvisningar till och underförstådda jämförelser mellan mig och främlingsfientliga aktörer är både osmakliga och ovärdiga. Jag vet vad jag hade gjort om jag till äventyrs råkat häva ur mig något sådant.

    P.S. För övrigt ska du kanske faktagranska ditt påstående om Svenska Dagbladets storlek D.S.

    • Martin Hofverberg

      Tack för din kommentar.

      Kan det inte vara så att idén om marknadshyror (eller vad du nu vill kalla det) i grunden är impopulär, och därför otaktisk att föra upp som politisk stridsfråga? Och, att det i sin tur är det som utgör ditt så kallade tankeförbud? Folk vill inte ha det eftersom det kommer leda till stora bristpremier för fastighetsägarna och att en större del av vår inkomst, helt i onödan, läggs på boendet.

      Och jo, i slutändan bör man se på vad ni skriver i era styrdokument, eftersom det är vad ni strävar mot, oavsett vilka kompromisser och steg på vägen som ni är villiga att göra däremellan.

      Och så det här med liknelsen. Det är knappast läge att iklä sig offerkoften när du mycket väl ser att det är en liknelse i debattstil och inget annat, vilket klart och tydligt skrivs ut i början av meningen.

      Mvh/Martin

      • http://www.slumpnavigator.se/ Martin Lindvall

        Jag är rimligt övertygad om att den inledande brasklappen ”Utan övriga liknelser” saknades när jag skrev min kommentar. Men eftersom jag inte tog någon skärmdump och kan bevisa det kan vi lägga det därhän. Även med brasklappen är det ju uppenbart hur liknelsen används, vilket bekräftas av tweets som länkas hit med texten ”likheten mellan Fastighetsägarna och SD”.