Inspirationsträff om social housing

2 december, 2016

img_0244
Det finns många åsikter och social housing, ett system där en viss typ av bostäder enbart kan efterfrågas av vissa grupper. Ofta av personer med lägre inkomster, men det kan också vara behovsbaserat utifrån hushållssammansättning. Tisdagen 29 november föreläste Magnus Hammar, nationell samordnare på Hyresgästföreningen och Generalsekreterare för International Union of tenants, för förtroendevalda inom region Stockholm.

Hur många bostäder av typen social housing som finns varierar mycket mellan olika länder i världen. De centraleuropeiska länderna har flest sociala bostäder. I Nederländerna består 32 procent av alla boenden av social housing. I Österrike är motsvarande siffra 23 procent. Grekland däremot har inga sociala bostäder, och Spanien har mycket få. I New York består 68 procent av bostadsbeståndet av hyreslägenheter, varav 60 procent är hyresreglerade.

Hammar menade att alla länder har sin egen form av social housing, med olika upplägg och villkor. Det finns flera olika sätt att subventionera bostäder (vilket innebär att det är social housing). Till exempel direkta bidrag, skatteförmåner, avdragsmöjligheter, bidrag till byggare, förmånliga avskrivningar, subventionerad mark och lånegarantier. Det finns också olika kriterier för vem som har möjlighet att efterfråga social housing-bostäder.

Det finns goda exempel på social housing, menade Hammar. Stora delar av Wiens sociala bostäder, i kommunens regi, är mycket fina. I Wien finns också en speciell form, kallad Inter Ethnic housing, där 50 procent av hyresgästerna ska vara utrikesfödda och 50 infödda österrikare.
Och social housing kan också ha positiva effekter, som att det kan bli lättare för de svagaste grupperna att få bostad och möjligheter för staten att söka EU-pengar. Vissa menar att social housing kan leda till en uppdelad marknad i oreglerad och privat vilket i sin tur skulle leda till att mer byggs. En teori som det inte finns några existerande exempel på, enligt Hammar.

Hammar såg också många möjliga negativa effekter av social housing. Till exempel skulle det medföra ökade kostnader för administration för stat, kommuner och myndigheter eftersom tjänstemän som skötte kontrollapparaten kring subventioner, hyressättning, om vilka villkor och gränser som gällde. Hammar lyfte också fram ökad segregation och höjda hyror i det övriga beståndet som troliga negativa effekter.

Kvällens slutsats blev att Magnus Hammar vill behålla vårt nuvarande system, men att allmännyttans roll som bostadsförsörjare återinförs. Han menade att måste vi skapa vår egen modell, om Sverige ska införa social housing. Det finns flera svåra frågor som behöver besvaras. Hur stor del av allmännyttan ska bli social housing? Ska delar av allmännyttans nyproduktion bli social housing? Ska sociala bostäder till de behövande skötas av stiftelse- och kooperativt ägande?

Dragningen väckte många frågor och inspel från publiken. Social housing är ett ämne som väcker åsikter. Bland publiken fanns blandade känslor för social housing, men de flesta var överens om att den svenska bostadspolitiken måste förändras.