Veronica Palm och Fastighetsägarna
Vi pratar om fastighetsägarnas glädjefnatt över tre s-märkta ifrågasättanden av förhandlings- och bruksvärdessystemet. I förra blogginlägget tog vi upp Mattias Ericsson, Karlstadsosse och nationalekonom, och hans liknelser med lokalhyresmarknaden och idén om att alla kan köpa sin bostad. Nu till den andra, nämligen Veronica Palm.
Vi kan till och börja med konstatera att Veronica Palm upplät sin blogg åt Martin Lindvall, näringspolitisk chef på FÄF. Riksdagsledamoten Palm har en berömvärd ambition om att starta en bostadspolitisk debatt på sin egen blogg, och har låtit bland annat jagvillhabostad.nu skriva om sina förslag och idéer för bostadsmarknaden. Att fastighetsägarna såg det egna gästinlägget som ett i raden av framgångar för deras linje hos socialdemokratin var nog en smula förhastat. Även DN Debatt tar in enstaka artiklar från den rödgröna sidan utan att för den skull sympatisera med vad som skrivs.
Men, till Lindvalls text. Det jag noterar är nämligen embryot till en nygammal retorisk strategi. Lindvall skriver:
”Med det försvinner det sista tankeförbudet och som första parti vägrar (S) köpa den svartvita bilden av ett val mellan marknadshyror med ett bristfälligt konsumentskydd och ett oinskränkt försvar av dagens bruksvärdessystem, att det inte finns något däremellan.”
Två saker fångar min uppmärksamhet här, orden ”tankeförbud” samt ”något däremellan”.
Att det skulle vara förbjudet att tänka om andra hyressättningsmodeller än bruksvärdessystemet tror jag både att de borgerliga ungdomsförbunden och SvD Ledare kan vittna om inte stämmer. De gör ju det, rätt så ofta dessutom, utan rättslig påföljd i form av böter eller annat. Eftersom att jag själv prenumererar på Svenskan, landets näst största dagstidning, vet jag att särskilt Maria Ludvigsson argumenterar för marknadshyror åtminstone en gång i månaden, senast här. Om Lindvall istället menar att han och andra blir emotsagda när uppluckring av förhandlingssystemet kommer på tal så kallar jag det inte tankeförbud, jag kallar det debatt och yttrandefrihet i ett demokratiskt samhälle.
Utan övriga liknelser känns retoriken om tankeförbud igen från främlingsfientliga ideologers kamp mot den politiskt korrekta offentligheten där deras egna tankar och idéer enligt dom själva alltid censureras. Att de främlingsfientliga i själva verket får mer utrymme än vad dom förtjänar går dom helt förbi, rollen som underdog är väl etablerad, och har visat sig fungera.
Och så det här med ”något däremellan”. I Fastighetsägarnas näringspolitiska program står följande att läsa:
”Vi anser att enskilda hyresgäster ska få träffa individuella hyresavtal med sin hyresvärd, där de bland annat kommer överens om hur hyran ska ändras under hyrestiden. För hyresgästen innebär det ett större inflytande över boendet.”
Jag väljer att tolka det som fri avtalsrätt på hyresbostadsmarknaden, dvs marknadshyror, och uppmanar Fastighetsägarna att erbjuda alternativa tolkningsmöjligheter, här i kommentarsfältet eller på annat håll.
Också Sonny Modig, VD för Malmös allmännytta MKB, pratar i sin VD-kommentar till senaste bokslutet om detta mellanting, även det applåderat av Fastighetsägarna. Men det får bli temat för nästa blogginlägg.