Boverkets rapport, del 1

13 november, 2013

Boverkets rapport släpptes ner som en bomb, ”bostadsbristen orsakas av bruksvärdessystemet!” Kan det verkligen vara så, undrar kanske framförallt jag själv som förhandlar nyproduktionshyror i Stockholmsregionen. Att läsa rapporten kändes angeläget.

När rapporter författas utifrån modelltänk snarare än empiriska studier, är det svårt att komma fram till andra slutsatser än de som ligger i antagandena. Man så att säga förutsätter det som ska bevisas. Två stycken i rapporten är talande här:

Vi ”utgår från antagandet att hyresbostadsmarknaden skulle fungera som en perfekt konkurrensmarknad om prisbildningen vore fri”

samt

”Vi har inte försökt skatta värdet av eventuella positiva regleringseffekter”

För att göra författarna rättvisa har man diverse reservationer för att just bostadsmarknaden inte är eller kan vara en perfekt konkurrensmarknad. Den insikten tillåts däremot inte påverka själva modellen, och därmed heller inte slutsatserna. Här skulle jag kunna sluta skriva. Författarna har just erkänt att de utgår från att allt kommer att fungera om prisbildningen är fri, detta innan de har kommit till själva argumentationen. Kan vi verkligen ta resten på allvar? Nja, men det finns så många detaljer att slå ner på att vi bara måste fortsätta.

Ganska tidigt görs det klart att ingenting annat än just bruksvärdesystemets (förmodat) menliga inverkan har undersökts i relation till bostadsbristen. Det är förståeligt för att få en avgränsning, men gör samtidigt att rapporten inte kan användas ens av någon välvilligt inställd beslutsfattare, om målet är att avskaffa bostadsbristen. Rapporten ignorerar övriga faktorer.

Fenomen som inte problematiseras eller berörs: Kommunernas markpolitik och planberedskap, långa handläggningstider mellan plan och spade i marken, byggbranschens oligopolstruktur, den obalanserade beskattningen mellan upplåtelseformerna, fördelningen av exploateringskostnader mellan kommunen och byggherren vid nyproduktion, parkeringsnormen, materialkostnaders utveckling, etc.

Kort sagt: Själva kostnadsmassan som ligger till grund för nyproduktionshyrorna, samt bristen på byggbar mark, det som verkligen måste förändras för att vi ska lösa bostadsbristen. Uttryckt annorlunda, den för närvarande lägsta möjliga kostnaden för nyproduktion samt det högsta möjliga utbudet sett till var det kan byggas. Skulle något av detta förändras till det bättre om den enda reform som genomfördes var bruksvärdesystemets avskaffande? Nej, vilket författarna i och för sig medger redan på sidan tre. Man skriver:

”Vi undersöker här istället (istället för ökat bostadsbyggande, min anm) om det befintliga bostadsbeståndet kan utnyttjas bättre och tittar närmare på huruvida bruksvärdesystemet är samhällsekonomiskt effektivt”

Ah, ok, men då konstaterar vi att rapporten inte har som utgångspunkt att lösa bostadsbristen med nyproduktion utan genom högre prissättning i befintligt bestånd. Nu kanske du undrar, ”Hur löser det bostadsbristen, jag menar, det finns väl fortfarande för få lägenheter sett till antalet invånare?”

Jag vet, det går inte ihop, men vi återkommer till det i nästa inlägg.